Pappa-griiis!

För mammalutten säger att jag är en papput-gris. Bara för att ja står vid dörren o väntar på han ibland när han kommer hem. O viftar svansen gör jag. I massor! Men hur kan hon säga att jag är en gris, de är ja ju inte! Jag är ju en sööötnoooos!
Fast tycker om pappisen, det gör jag! Hur mycket som helst! O det rår jag inte på. Kan inte hjälpa de! Bara är så.(Är nog lite kär i min papput! Ska gifta mig med han när jag blir stor! Fast säg inte till han, för han vet inte än!) 
Mammis kan va en liten gris själv, fast en söt gris. För hon tycker ja ju oxå mycke om!
Bild på min kära pappa!          
Pst. Bråkar fortfarande med dessa rosa åbräken till trollisar. Än är de inte över! Fy Sam den som ger sig! Dst.♥

Kommentarer
Postat av: Thomas

Jag tror att det stämmer ganska bra med hur Wilma känner och tänker. Hon är för härlig. Kram.

2007-11-14 @ 22:53:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0