doggybloggy

Igår var jag o brusade med mam o pap i skogen sådär som vi brukar på helgarna.
O pappapersonen han kastade pinne till mig så jag sprang o hämtade.
Och när jag sprang så råka jag springa i ett hål, och då brytte jag benet. O jag börja faxtist gråta lite.
Men mamsi kom o trösta o då gick de över.
Pappalisa sa att jag lät som ett litet marsvin när jag gråtade, o så skratta dom.
Dom ska då alltid skratta åt mig!
O så trodde dom nog bara att ja sluka benet, inte brytte de.
De var ju tur!
Brejk ö lägg- som dom säger åver där!